tankar om allt
Torsdag. Jag försöker läsa en bok av Kajsa Ingmarsson men jag förstår inte vad hon skriver. Hon nämner ordet “gympapass” och en mening som innefattar “tittade intensivt på honom”. Sådant tål jag inte. Det bör man inte göra heller. Världen är för stor och tiden alltför knapp för att störa hjärnan med brus. Istället försöker jag förstå boken “The affluent society” av John Galbraith. En del saker förstår jag. Som att Marx tyckte annorlunda än sin samtid. Han var förstås inte ensam. Men kanske var han lärd. Inte lika lärd som John Stuart Mill förstås men tillräckligt för att bli odödlig. Inte för att man behöver vara klok för att bli känd. Men det underlättar. Imorgon skall jag försöka hitta en bok jag kan låna om herr Mill. Om varför han dog i Avignon i Provence tex och var man kan hitta hans brevväxling med Henri de Saint-Simon. Det kan man nog inte. Man måste antagligen kliva på ett fullproppat passagerarplan till nationalbiblioteket i Paris. Väl där måste man till något annex och förmodligen invänta en anställd som kan släppa in mig i något arkiv. Sedan kommer jag inte hitta några brev eftersom antalet volymer i rummet där jag sitter är för stort. Jag dröjer kvar hemma och funderar på vilken sorts espressomaskin jag skall införskaffa.
Drygt 15 000 steg från nationalbiblioteket ligger Rodin-muséet. Jag tror han var lite perverterad. Men jag förlåter honom. Det finns inget att förlåta. Han kunde mejsla ut en kvinnokropp ur ett marmorblock. Väl där är det svårt att ta blicken från hans skulpturer. De lever. Man väntar på att de skall vakna och säga något till herr Rodin att han skall sluta smeka deras unga bröst. Men unga som modellerna var så var de också fattiga. Det visste de båda. Överenskommelsen låg i dagen och samförståndet, trots protesten, klar. Den var bara inte yppad.
I muséet kan man se ett fotografi från en av Rodins födelsedagar. Det är ett gruppfoto. Det tog en stund att fotografera förr. I alla hänseenden ser man Carl Larsson i bakgrunden. Om man bodde i Paris vid tillfället eller om han var på hastigt besök hos Rodin själv eller någon av hans vänner vet jag inte. Men att han var där råder det ingen tvekan om. I varje fönstersmyg sitter studenter och tecknar. Jag antar att de har gratis inträde. Annat är det hemma nuförtiden. En uppenbarligen förvirrad person lär ha sagt att konsten måste lära sig att bära sina egna kostnader. Vilket är precis det som den måste undvika. Det är märkligt att saker inte får kosta längre.
